"Det handlar inte bara om en gata, utan om stadens riktning. När rörelse, vistelse och tillgänglighet samspelar stärks både stadsliv och handel.", skriver Vänsterpartiets Christine Falk.

Debatten om Södertäljes stadskärna måste ta sin utgångspunkt i vad som faktiskt fungerar – och vad som inte gör det. Enkelriktningen av Nygatan är ett tydligt exempel på en åtgärd där ambitionen var hög, men där resultatet inte motsvarat förväntningarna. Tanken var att skapa ett mer levande stadsliv, men utfallet har i stället blivit splittrat och svårtolkat. Det gör det nödvändigt att ompröva inriktningen och fokusera på de stråk som har bättre förutsättningar att bära stadslivet.

Nygatan fyller i dag en viktig funktion för genomfartstrafiken. Den rollen har inte försvunnit, och enkelriktningen har inte heller stärkt stadslivet i den omfattning som var tänkt. De gestaltade inslagen upplevs av många som otydliga. Möbleringen ger snarare en känsla av skolgård än ett inbjudande stadsrum, och flera sittmöbler är överdimensionerade och svåra att använda. Resultatet blir en plats som ska bjuda in, men som i praktiken riskerar att upplevas som både exkluderande och svår att förstå.

"Nygatan saknar det sammanhang som krävs för att spontant stadsliv ska uppstå"

Här finns också en dimension av infantilisering. När uttrycket blir lekfullt utan att ta den vuxna stadens behov på allvar uppstår en obalans mellan ambition och funktion. Helhetsintrycket blir närmast estetiskt omusikaliskt – form, funktion och sammanhang samspelar inte. Det förstärks av en planeringslogik där projekt riskerar att betraktas som färdiga ”produkter” som levereras till invånarna, snarare än som levande miljöer som växer fram i samspel med dem som använder platsen.

Det grundläggande problemet är att Nygatan saknar det sammanhang som krävs för att spontant stadsliv ska uppstå. Den binder inte ihop stadens viktigaste målpunkter, vilket gör att insatserna riskerar att bli ytliga. Samtidigt finns möjligheter. Parkeringen ovanför det gamla polishuset skulle kunna omvandlas till en mindre stadspark. Här finns redan restauranger som drar människor till platsen – ett naturligt sammanhang där det finns en anledning att stanna. En liten park, kompletterad med en konstnärligt utformad lekskulptur, skulle kunna förstärka platsens identitet och skapa ett levande stadsrum.

"Köpmangatan kan bli en central del i ett sammanhängande nät av gång- och cykelstråk"

Köpmangatan har däremot helt andra förutsättningar. Den ligger i ett naturligt flöde mellan kanalen och handeln på Storgatan. Här finns redan rörelse, vilket gör att insatser kan bygga vidare på befintliga kvaliteter. Att prioritera gång- och cykeltrafik här är därför ett mer logiskt och framtidsinriktat val.

Det möjliggör också en tydligare trafikstruktur. Bussar kan ledas om till Oxbacksleden och Nygatan, som är bättre lämpade för genomgående trafik. Samtidigt kan Köpmangatan bli en central del i ett sammanhängande nät av gång- och cykelstråk, med kopplingar till övre Nygatan, Oxbacksgatan och Dalaparken.

För cykelpendlingen finns tydliga vinster. En sträckning via Köpmangatan och vidare mot Lovisinsgatan skulle skapa en rak och effektiv cykelled genom staden, med Slussgatan som komplement.

Det handlar inte bara om en gata, utan om stadens riktning. När rörelse, vistelse och tillgänglighet samspelar stärks både stadsliv och handel.

Valet av Köpmangatan är därför ett vägval för Södertälje: en mer sammanhållen, levande och funktionell stadskärna där människor ges företräde.

Christine Falk
Vänsterpartiet