"Det är förunderligt, hursomhelst, hur vissa platser kan rymma många minnen utan att man riktigt märker det förrän de en dag – på både gott och ont – försvinner.", skriver krönikören Rolan Jusupov.

Jag har besökt Coop som ska stänga kanske femhundra gånger genom åren. Som de flesta har jag många, fina minnen därifrån. Butiken ligger ju i hjärtat av stan. Man hade alltid vägarna förbi, gick alltid in och köpte något.

Jag minns när jag började handla där oftare, sommaren 2016, i väntan på gymnasiet. Varma och långa dagar, ibland ensamma. Jag och en kompis tränade långa pass på Actic Park vid tågen. Sen blev det alltid Picadelli-sallad på Coop. På den tiden kunde man få en rejäl portion och en kall halvliters cola under hundringen.

Vi brukade sitta i butikens spelhörna mitt emot, bland alla förtvivlade men snälla gubbar. Till skillnad från konkurrenten ICA i Kringlan har Coop alltid haft platser att sitta på. Små stolar och bord, med utsikt över alla som passerade ingången till Telgehuset (som butiken ligger i). Det kunde förresten vara vem som helst som passerade: en gammal klasskamrat, en wannabe kändis, en snygg libanes, en rumänsk tiggare.

"En ny vän, nytt gym, men samma Coop i centrum"

På den tiden fanns inte den där överviktiga kvinnan som tiggde och sjöng högt och falskt utanför. Hon kom väl någon gång runt 2020? Och idag sitter hon väl inte längre kvar? Egentligen var hon den enda som gjorde stadskärnan. En sann karaktär. Alla som passerade i övrigt verkade mest stressade, arga eller allmänt vilsna.

Under tiden på Täljegymnasiet 2016 och 2017 var det fortsatt gym, men denna gång i ett nytt Actic, långt uppe i Luna Gallerian. En ny vän, nytt gym, men samma Coop i centrum – med samma dofter, samma gröna, funktionella färger, samma ansikten, samma spelhörna och samma gubbar (en var runt 70, var konstant där och hade alltid tjockt, bakåtkammat, grått hår som såg helt overkligt perfekt ut. Till slut förstod man att det såklart var en peruk.)

Vi skolkade många förmiddagar för att träna i centrum. Det var skönt när det var lugnt och lite folk, till skillnad från den berömda, avlånga korridoren på Täljegymnasiet. Och så omöjligt att glömma de allra första, riktiga dejterna i centrum. En började faktiskt på Espresso House och slutade – yexbox – med en mindre fika på Coop efteråt.

"Inte undra på att Coop inte kan bära sig längre och stänger runt årsskiftet."

Det var nu, 2019 och framför allt åren kring pandemin, som Coop började tappa mer och mer. Det blev allt ruffigare, sämre utbud, satsades mindre på delikatessen (butikens hjärta). Ibland fanns det inte ens färska brödfrallor att köpa. Och konstigt nog fanns det sällan rabatter på färsk kyckling och kött. Det är egentligen sånt som gör att man handlar i en butik.

Också Coops Picadelli började tappa (vilket egentligen hade börjat hända över hela landet), samtidigt som priserna steg, medan konkurrenten ICA mitt emot blev starkare. Där blev det fräschare och med tiden också mer folk. Det började märkas i det alltmer trånga utrymmet, särskilt vid den smala ingången, och i de allt längre köerna till de (på den tiden) två kassorna. Inte undra på att Coop inte kan bära sig längre och stänger runt årsskiftet. Kanske lika bra det. Skulle handla där häromdagen men såg att spelhörnan hade gjorts om; stolarna och borden var borta, så jag vände mig om och gick till ICA mitt emot.

Det är förunderligt, hursomhelst, hur vissa platser kan rymma många minnen utan att man riktigt märker det förrän de en dag – på både gott och ont – försvinner.

Rolan Jusupov, 26 år och uppvuxen i Södertälje