Uppdaterad 22 april 2026 20:35
270 miljoner kronor. Så mycket mindre betalar svenska företag i förpackningsavgifter i år jämfört med tidigare prognoser. Det ger andrum i en tid då de flesta andra kostnader pekar uppåt. Men pengarna kan snart behövas till annat. Den 12 augusti börjar stora delar av EU:s nya förpackningsförordning gälla, och den berör i princip alla företag som hanterar förpackningar.
Förpackningsavgifterna sjunker med 270 miljoner kronor
Kommunernas utbyggnad av fastighetsnära insamling har gått långsammare än planerat och transportkostnaderna har stigit mindre än väntat. NPA, Näringslivets Producentansvar, landade därför på lägre faktiska kostnader än den prognos som legat till grund för avgifterna.
Alla företag som sätter förpackade varor på den svenska marknaden betalar en avgift till NPA. Pengarna finansierar insamling och återvinning av förpackningsmaterial via kommunerna. I år betalar företagen mindre per kilo förpackningsmaterial, och för de som har sitt producentansvar för förpackningar ordnat via en producentansvarsorganisation är skillnaden märkbar.
Sänkningen gäller inte alla materialslag. Avgifterna för trä och keramik har i stället höjts efter att insamlade volymer blivit lägre än förväntat. Hur mycket ett enskilt företag påverkas beror på vilka förpackningar det använder. Ett livsmedelsföretag med kartonger och plast märker av lättnaden. Ett företag som skickar på träpallar ser en annan verklighet. Det gör att den samlade effekten varierar rätt mycket mellan olika branscher, även om sänkningen i stort är positiv.
Nya EU-krav träder i kraft den 12 augusti
PPWR heter den. EU:s nya förpackningsförordning som ska ersätta ett direktiv från 1994. Att det är en förordning och inte ett direktiv spelar roll. Direktivet behövde varje land göra om till egen lag, med egna tolkningar och egna tidtabeller. Förordningen gäller rakt av, i alla medlemsländer, från samma datum. Inga nationella omvägar.
Den förändring som får mest omedelbar effekt handlar om PFAS. Det är kemikalier som gör förpackningsmaterial fett- och vattenavvisande och som finns i allt från pizzakartonger till take away-lådor. Dessa kemikalier bryts ned extremt långsamt i naturen.
Från den 12 augusti gäller bindande gränsvärden för PFAS i förpackningar som kommer i kontakt med livsmedel. Maxhalten för en enskild PFAS-förening sätts till 25 ppb, och summan av alla PFAS får inte överstiga 250 ppb. Inga undantag och inga övergångsperioder för befintliga lager.
Att kontrollera vad ens förpackningar faktiskt innehåller låter enklare än vad det vanligen är. En del leverantörer sitter i andra länder. Dokumentationen kan vara bristfällig eller svår att tolka. Men ansvaret för att ta reda på hur det ligger till vilar inte på den som tillverkar förpackningen utan på den som säljer den färdiga varan.
Kravet på spårbarhet skärps också. En importör som tar in förpackade varor från länder utanför EU äger problemet fullt ut, oavsett vad leverantören lovar. Är förpackningen fel är det importörens ansvar. Storleken på företaget spelar ingen roll.
Ansvaret byter ägare: Vad EMV-skiftet innebär
Egna märkesvaror, så kallade EMV-produkter, finns i de flesta matbutiker. Mjölk, bröd, tvättmedel, fryspizza. De säljs under butikens eller kedjans eget varumärke men tillverkas och förpackas av någon annan.
Hittills har producentansvaret för förpackningen legat hos den som fyller och förpackar varan, alltså tillverkaren. Det ändras den 12 augusti. Då är det varumärkesägaren som står som ansvarig. Det kan inte avtalas bort. Parterna kan komma överens om vem som sköter rapporteringen i praktiken, men ansvaret följer varumärket.
Det här innebär att butikskedjor och grossister behöver registrera sig som producenter, rapportera förpackningsmängder och betala avgifter till sin producentansvarsorganisation. Nya rutiner krävs för dokumentation och uppföljning. Många har inte börjat med det ännu, och den administrativa biten kan visa sig vara mer besvärlig än själva lagändringen.
Vad det innebär för företag i Södertäljeregionen
Södertälje har livsmedelsproducenter, grossister och detaljhandel som alla berörs i olika grad. PFAS-frågan är akut för den som säljer mat i förpackningar som kanske inte klarar de nya kraven. EMV-skiftet berör butiker med egna varumärken. Och för importörer tillkommer kravet på att kunna visa vad förpackningarna innehåller, något som inte alltid är enkelt när leverantören sitter i ett annat land med andra standarder för dokumentation.
Den avgiftssänkning som NPA genomfört ger visst utrymme att hantera omställningen. Pengarna kan gå till att inventera förpackningsmaterial, uppdatera avtal eller ta in hjälp med rapportering. Enligt den svenska förordningen om producentansvar för förpackningar vilar producentansvaret på den som tillverkar, fyller, importerar eller säljer förpackade varor på den svenska marknaden. Det spelar ingen roll om företaget har tre anställda eller trehundra.
En restaurang som köper in takeaway-förpackningar, en butik med egna märkesvaror eller en grossist som importerar förpackade livsmedel kan alla ha skyldigheter de inte känner till. Det som tidigare var en fråga för stora industriföretag berör nu många fler. Och för den som aldrig haft anledning att fundera över vad de egna förpackningarna innehåller kan det ta tid att ens förstå var man ska börja.
Detta behöver göras innan augusti
Det kan kännas som att det är gott om tid kvar. Men att vänta till sommaren innebär att allt ska genomföras under semesterperioden. Och det är inte någon bra utgångspunkt för beslut som påverkar avtal och kostnader.
Börja med att gå igenom vilka förpackningar verksamheten använder. Innehåller någon av dem PFAS? Det gäller framför allt livsmedelsförpackningar. Be leverantörerna om skriftlig dokumentation. Muntliga besked räcker inte.
Säljer verksamheten varor under eget varumärke som förpackas av någon annan? Då har producentansvaret med stor sannolikhet redan flyttat. De avtal som finns i dag behöver ses över. Det kan innebära förändringar i både ansvar och kostnader.
Det rekommenderas att kontakta sin egen producentansvarsorganisation och stämma av läget. Registrering, rapportering, avgifter. Allt behöver vara uppdaterat. De som inte har ett avtal på plats bör ordna det. Avtalsjusteringar har en tendens att ta längre tid än man räknar med.







